Okej måste bara berätta om en helt sjuk sak jag gjorde i måndags när jag kom tillbaka hit ner till Halmstad. Anledningen till att jag inte skrivit om det idigare är att jag försökt förtränga denna sjuka grej. Så här var det i alla fall. Jag var påväg ifrån resecentrum upp mot vårt hus, helt slut var jag (som ni nog kommer förstå). Helt plötsligt bara några meter ifrån huset stannar en bil intill mig och räcker ut en broshyr genom fönstret. I tron att de åkte runt och delade ut broshyrer tog jag den och gick. Då hör jag en röst på danska som ropar efter mig " Hallå vi ville bara fråga efter vägen". Jag går tillbaka till bilen med broshyren som tydligen handlade om trav då de ville hitta dit. Jag sa förlåt och sprang där ifrån. Låter kanske inte så sjukt här (eller så låter det sjukare, vet inte riktigt vilket) men det var i alla fall helt sjukt. De skrattade ganska gött efteråt de där danskarna. Själv la jag mig på sängen och asgarva när jag kom hem. Linnea undrade nog va fan det var för fel på mig.

Så nu vet ni, fråga aldrig mig efter vägen om ni inte vill riskera att bli av med er broshyr!

/// Tess   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla galna förföljare!:) ja ni kan inte va många nu! Förmodligen bara en duschskrapa och en uggla:D men det räcker! Som den lilla Dess sa man är ju lite patetisk ändå, och utan duschskrapor och galna djur går det inte att leva. Så ja jag är nöjd ...

Ibland måste man försöka se de små sakerna i livet. De jättejättesmå. Typ myror och kryddor. Eller dvärgar och vättar. Eller helt enkelt de där detaljerna som gör att livet faktiskt rullar på ganska smärtfritt. Som att man har en helt fantastisk vatt...

Se upp allihopa för här kommer en mummeldjursattack!!    Jaa, som de andra två delarna av tre3vliga redan hört har jag efter mycket panikande och funderande bästämt mig för att byta program, så om fyra månader flyttar jag förmodligen  hem till mina f...

Att vara hemma i den lilla hålan en helg som denna kan erbjuda mycket! Jag har blivit hembjuden till en herre jag mötte i trappuppgången (han var 90+ och jag sa artigt nej men "tack ändå") jag och en viss val gjorde det spännande nattlivet osäkert me...

Ja precis som den här rubriken undrar ni nog vad det tagit åt mig. Jag menar är inte den här bloggen bara ett tyst rum, precis som innan ett eko väcks och det blir ett ekorum? Men nej nu gör vi ett avbrott i tystheten. Känner att det är dags nu och s...