Helt otroligt att jag lyckats hålla mig borta från bloggen tillräckligt länge för att det ska ha ramlat in fyra stycken gulliga inlägg från de andra små djuren. "Väldigt skönt att slippa det där jobbiga Dobermandjuret" har många av er tänkt, men nu är jag tillbaka vare sig ni vill eller inte! Moahahaha.   

Det är bara några dagar sedan jag träffade de två andra trevliga men börjar redan sakna dem så har därför tillbringat dagen med att rama in tusentals foton på mitt kära murmeldjur och min kära surikat, de står så fint uppradade på min TV-bänk och ler hysteriskt mot mig. Det börjar inte alls bli läskigt...................

Anledningen till att jag måste trycka in dessa små söta varelser i träramar bakom glas är för att jag snart kommer att bege mig lite för långt öster ut och sätta bo. Hur mycket man än vill förneka det kommer den gulliga sommaren gå till ända och vi kommer inte att kunna ses lika mycket som förut. Blir allvarligt talat tårögd när jag tänker på detta sorgliga faktum, men hur mycket man än vill spola tillbaka tiden till när vi ägde Halmstad med vår grymma tidning, sjuka internskämt och galna utekvällar så måste livet gå vidare. Det är därför jag måste rama in deras gulliga face och ta med mig till min nya bostadsort så att jag kan fortsätta se dem varje dag som på den gamla goda tiden. Inte för att det finns någon risk att jag skulle glömma dem, nej aldrig någonsin! De finns även inramade/inspärrade i mitt hjärta och därifrån kommer jag aldrig någonsin släppa ut dem, för de är de bästa människor jag kännt i hela mitt liv och jag som jag stolt kan kalla för mina vänner :)<3 älskar er!

Det återstår dock att se ifall känslorna är besvarade efter att jag tvingat med dem på dansband i helgen...... ;)

Hälsningar