Konsertbiljetter som ofinns mer än Findus köttbullar.

Insikten att man nu ska leva på 796 kronor i månaden och måste ha ett busskort för 825 i månaden.

Aggressionen när ens pappa inte förstår varför man behöver ha en egen dator när man läser på universitetet och vägrar lyssna när man försöker förklara för honom att man faktiskt måste det.

Ångesten när ens mamma säger att det inte är någon idé att packa med sig en enda skönlitterär bok eftersom att jag tydligen aldrig kommer ha tid att göra något annat än att läsa kursböcker. 

Allt det här plus saknaden av de resterande två av oss 3vliga är orsaker till att jag sitter och skriver detta i fullkommlig panik!

Dessutom är jag fortfarande övertygad om att min identitet faktiskt BLEV stulen i det förra inlägget "jag" skrev, så det här är första gången på riktigt länge jag skriver här.

Nu känner jag att jag måste lätta upp stämningen här en aning, för allt är ju faktiskt inte bara dåligt! Jag fick nyss besök av den smarta lilla grisen! Förutom ett konstant flöde av djupa samtal och SongPopande gick vi och hälsade på hönor och andra grisar, köpte en gigantisk glass och provade på nattlivet i en patetisk stad. Plus att vi åkte längs minnenas väg - där vi åkt i ett och ett halvt år innan vi flyttade till den gulliga staden där vi blev tre3vliga!        

Så nu - efter att ha skrivit allt det här osammanhängande svamlet kan jag säga: At least I'm not as sad as I used to be!

Det riktiga Murmeldjuret Nea!!