Nej inte nu igen, tänker ni. Varför måste hon skriva här ständigt och jämt med bara någon dags mellanrum. Svaret är för att hon vill och inte har något bättre för sig, och det stämmer mer än någonsin denna gång. Sitter nämligen i skolan trots att alla skoluppgifter är inne och betygen är näst intill spikade i dödens kista, mer kännt som studenten. Anar ni en deppig under/överton i detta inlägg? Då anar ni rätt. Det sker sammanbrott här och var just nu så allting är lite svajigt, men det viktigaste är att de tre treviga håller ihop - då klarar vi allt.

Balen var det ju också. Det var väldigt gulligt, 12-timmars firande där jag bland annat fick för mig att skyffla ett sönderslaget glas med händerna och fick ett väldigt fint sår till minne. Så mycket fler minnen har jag inte, vet inte ens vad som serverades på tallriken! Men skitsamma det är så det ska vara, det kan min kära kompanjon Tess instämma i då jag och hon besökte baren flitigt tillsammans.

Nu är det knappt två veckor kvar och på den tiden ska jag hinna städa iordning allt. Skåpet, skrivbordslådorna, garderoben och inte minst mitt liv. Hoppas att jag klarar det.

 //