Ibland måste man försöka se de små sakerna i livet. De jättejättesmå. Typ myror och kryddor. Eller dvärgar och vättar. Eller helt enkelt de där detaljerna som gör att livet faktiskt rullar på ganska smärtfritt. Som att man har en helt fantastisk vattenskrapa i duschen som lätt drar med sig allt vatten, att man har nära till affären eller att man vant sig vid att äta med bara sked för att spara disk. Att man har ett snabbt internet, kan låna kursböcker av kompisar så man slipper köpa eller att man kan roa sig med en test-for-friends-app i all evighet. För annars, om man inte tänker på alla de där små sakerna blir det lätt att man tänker på en massa annat onödigt. Att man egentligen är en ganska patetisk individ som inte riktigt vet hur man ska bete sig. Eller att det var alldeles för länge sen man träffade de där som man träffade varje dag för ett år sedan och inte trodde sig kunna leva utan. Att egentligen ingenting kan vara någon längre stund utan att allt ständigt förändras och man borde ta vara på tiden som är nu för sen i framtiden kommer man sakna den. Mest för att det aldrig kan bli samma sak igen. Men kanske är det där ska hämta hopp också, för att om allt hela tiden förändras kanske man vaknar upp och inte längre känner sig lika patetisk som man gjorde? Eller så lär man sig acceptera det på något sätt, någon gång?

Låt mig hoppas på det. Tills vidare ska jag underhålla mig med duschskrapan (nej inte på det sättet du tänker nu). Jag ska skrapa undan vatten och göra golvet rent och fint och redo att snart bli nedblött igen. 

//