Igår fick jag lära mig att sitta fint! Som den doberman jag är så var det inga problem, men vissa av de andra nollorna hade lite större svårigheter... nej förlåt, jag menar ju ettorna! För vi är ettor nu! Igår fick vi högtidligt ställa oss upp på stolarna (jag vet, jag blev också förvånad, trodde att man satt ner hela tiden under en sittning?!) och sedan ta av oss banden. Det var en väldigt härlig frihetskänsla men samtidigt blev jag livrädd. Hur i hela friden ska jag klara mig nu? Vem är jag utan det här bandet? Hur som helst hann jag inte tänka efter länge för det blev en galen kväll med dansande på borden på sjösjukan och dansande bakom stackars folk på gatorna.... 

Hur som helst, nu när nollningen är över för mig (och kanske för dig med svesson?!) så är det dags för Allvaret. Det kommer komma en snubbe som heter Allvar (man heter inte Hugo, konstigt nog) och prata med en nu under veckan och han kommer fråga: "Tror du att du verkligen kan överleva tre år av hårt plugg som väntar nu bara för att du överlevde två veckor av nollning?!"..... jo, lite bakvänt är det faktiskt att man festar redan innan man åstadkommit någonting, men det var kanske bra också att man fick ha lite roligt o va lite galen innan man ska läsa fem feta böcker i månaden framöver?? Böcker som jag förövrigt inte fått än, vilket ger mig några dagar till att skjuta upp verkligheten som väntar.... och tro inte att jag kommer sluta vara galen för det. Min galenhet är en sjukdom som består, det kan ni vara säkra på!

// Dass Doberman Dess