Jag gissar att ni har svårt att tro era ögon nu, för vem är det som bloggar?       

Jo, tro det eller ej så är det:   !!! Kommer ni inte ihåg vem som har den smilien så är det Néa, i egen hög person!    

Nu blev ni väl allt chockade? Jag har varit extremt frånvarande på bloggen och har fått både hot-mail och treuddar efter mig, men det som tillslut fick mig tillbaka var Paniken. Och då syftar jag inte på Tess - det schitzofrena djuret med panikångest-attacker, utan Paniken man får när människan i rummet mitt emot kommer hem klockan tre på natten med någon skum kille med små fötter (ja, på morgonen stod jag i hallen och kollade på hans skor.. och ja, det gör att jag också är skum, men nu kommer jag av mig från ämnet..). Ända sedan han gick iväg (halv tolv) fram tills nu har människan i rummet mitt emot vrålat ut långa, smärtfyllda kärlekssånger till musik på en skrålig mobilhögtalare. Varför lär jag mig aldrig att inte stanna kvar i Halmstad utan de andra tre3vliga? Jaja,jag hoppas att jag snart är tillbaka med mitt nästa inlägg - som blir mitt tredje - och att jag inte försvinner spårlöst igen..

//   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla galna förföljare!:) ja ni kan inte va många nu! Förmodligen bara en duschskrapa och en uggla:D men det räcker! Som den lilla Dess sa man är ju lite patetisk ändå, och utan duschskrapor och galna djur går det inte att leva. Så ja jag är nöjd ...

Ibland måste man försöka se de små sakerna i livet. De jättejättesmå. Typ myror och kryddor. Eller dvärgar och vättar. Eller helt enkelt de där detaljerna som gör att livet faktiskt rullar på ganska smärtfritt. Som att man har en helt fantastisk vatt...

Se upp allihopa för här kommer en mummeldjursattack!!    Jaa, som de andra två delarna av tre3vliga redan hört har jag efter mycket panikande och funderande bästämt mig för att byta program, så om fyra månader flyttar jag förmodligen  hem till mina f...

Att vara hemma i den lilla hålan en helg som denna kan erbjuda mycket! Jag har blivit hembjuden till en herre jag mötte i trappuppgången (han var 90+ och jag sa artigt nej men "tack ändå") jag och en viss val gjorde det spännande nattlivet osäkert me...

Ja precis som den här rubriken undrar ni nog vad det tagit åt mig. Jag menar är inte den här bloggen bara ett tyst rum, precis som innan ett eko väcks och det blir ett ekorum? Men nej nu gör vi ett avbrott i tystheten. Känner att det är dags nu och s...